Det är alltför ofta som vuxna väljer att förklara vad som är bäst för barn. Barn i meningen ett kollektiv; med samma behov, samma utvecklingskurva, samma beteenden och samma känslor. Det hela blir dogmatik istället för omsorg.
Och det är alltför ofta vuxna väljer att lägga på barn sina egna önskningar och inte så sällan sina egna rädslor – och låta barnen bli en sorts spegel för dessa. Och det är alltför ofta som vuxna anlägger vuxna tolkningar på det som barn väljer att uttrycka – och sedan rasa över detta.
Det är i grunden vad jag reagerat mot när det gäller den debatt som @fridaboisen trummade upp runt barnunderkläder, underklädestoppar och behåar för barn.
Men jag har funderat om jag skulle skriva något. Ikväll kom istället min dotter ner och läste upp sitt blogginlägg om det hela. Utan att vi diskuterat frågan – hon är på Twitter och hittar saker själv. Precis som många andra barn uppfattar mycket mer av vad vi vuxna tror bara vi själva diskuterar.
Jag tycker hon pinpointar vad som är problemet i hela den här diskussionen:
Ni kan inte förhindra att ett barn växer, ni kan inte förhindra någonting. Låt ett barn vara ett barn men låt det också växa. Både på in och ut sidan.
The post ”Låt ett barn vara ett barn men låt det också växa” appeared first on Deepedition.