Det är första gången på tre år som jag har semester. Det vill säga – jag jobbar inte alls. Det är lite konstigt och jag får arbeta hårt för att inte sätta mig och smygjobba. Lite som att sluta röka (vilket jag fortfarande gör också) – det går liksom inte att börja smyga för sig själv. Så jag har satt ett ganska hårt hållet system: jag ska inte jobba mer än sånt som verkligen måste göras. Resten får vänta.
Idag är sista ”riktiga semesterdagen”. För oss egna företagare och arbetsnarkomaner är det där med helger mest en teoretisk formel då under arbetssäsonger övriga familjen har större chans att bli irriterad på att man jobbar än i veckorna vilket gör att jag anser mig ha tre dagar kvar.
Sista veckan har inneburit annat arbete. Måla klart garage och sånt som målarna inte tog när de var här och målade hela huset under första veckan av semestern. Jag hatar egentligen sånt jobb och tycker det är måttligt roande att spendera lediga dagar klängande på en stege och bli överröst av antingen avskrapad rödfärg eller spilld ny. Men jag har haft hjälp av sonen aka Solstickan vilket gjort det lättare.
Så då kan man fundera varför jag då sitter med datorn/ipaden/iphonen så mycket under sommaren. Varför väljer jag inte att låta bli den när jag ändå väljer att inte jobba. Well, för mig är det njutning att faktiskt ha tid att läsa artiklar som inte har med jobbet att göra, att kunna ta mig tid att läsa min twitterfeed två timmar bakåt, att glo igenom Instagramflödet i lugn och ro, och läsa vännernas Facebookuppdateringar utan krav på att det ska gå fort. För mig är det inte att ta semester att koppla ner mig – för mig är det att umgås med mina vänner och lyssna på nya saker, diskutera frågor som jag annars inte hinner med. Och det gör jag på nätet.
Senaste veckan har jag gått upp när HS gått till jobbet. För att sedan sitta och dricka kaffe i flera timmar. I soffan. Med dörren öppen. Njuta av doften av nymålat hus, höra ljuden från sommaren och känna brisen. Det är semester för mig.
The post Semester appeared first on Deepedition.