Imorse vaknade jag till nyheten att Kristian Gidlund slutligen gått bort. Den impact han fått på Sverige är otroligt svår att förstå. En trummis från Borlänge och gudabenådad skribent har fått svenskar att tänka på döden, tänka på livet och fundera över tiden däremellan. I bloggen. Han lyckades ta sig innanför skalet. För det är där själva grunden verkligen låg – bloggen som blev delad många gånger, postningar som blivit viktiga texter för människor att gå tillbaka till. Bloggen blev en bok och Kristian, märkt av sin sjukdom, blev en sorts lågmält intelligent och utan åthävor frälsargestalt. Öppnade dammluckorna där människor kan ge sig tillåtelse att prata om det svåra.
Jag fick tillfälle att prata om varför jag tror att bloggen blev så stor i SVT Gävle Dala. Och vi kommer diskutera det i Tre Tycker Till i P4 Dalarna kl 17 i eftermiddag.
Jag tycker @kwasbeb pinpointar det i sin text på Metro. Vackrast skriver @mymlan.
Jag tror förklaringen ligger just där. Hans nakna texter, hans transparenta inställning till sin sjukdom och texterna som slår till rakt mot hjärtat blir en möjlighet att berätta om sin egen rädsla, sin egen sorg, sin egen förtvivlan över att inte riktigt känna att man hittar rätt i livet. Det är inte tillgjort åt något håll, det är inte fejk utan dokumentärt in i minsta tår och minsta smärtsamma punkt.
Idag kom budgeten. Idag kommer nya Iphone-operativsystemet. Fortfarande finns möjligheten att orera om en ministers tro. Men allt detta skyms av nyheten om att Kristian. Det ger på något sätt också hopp.
Jag skrev tidigare om Kristian i You can’t kill rocknroll. Alla har vi olika minnen. Låt oss ta hand om dem.
The post När det är över så är hoppet där appeared first on Deepedition.