Tänk er en tolvårig tjej. Älskar att spela fotboll. Spelar brallorna av en del äldre killar i släkten. Den finaste komplimangen hon någonsin fått är av sin äldre bror när han sa att hon är bättre än en del i hans lag. Hon får ibland hoppa in i killarnas lag eftersom hon är snabb och har ett bra spelsinne. Hennes dröm är att fortsätta att spela fotboll. Hon har en massa idoler och sitter med pappa och tittar på fotboll så mycket hon kan. Fått en PSG-tröja i julklapp och längtar till sommaren och alla cuper.
Hennes enda oro är att tränarna funderar hur de ska få ihop ett lag. Flera av tjejerna har slutat och killtränarna vill helst ha ett lag med bara killar. ”Blir så stökigt med olika omklädningsrum.” Det diskuteras hemma om man ska höra med grannstaden om de har ett lag som hon kan spela i. Typ med tjejer från hela regionen. Problemet är dels att skjutsa – för de träningstider som det laget har är antingen väldigt tidigt på eftermiddagen eller sent på kvällen. För de bra tiderna går till de äldre killarna.
Hon läser Zlatans förklaring att han inte vill bli jämförd med damfotbollsspelare. För det får honom att skämmas. Therese Sjögran kan få hans cykel med autograf så blir hon nöjd. Anders Svensson ska självklart ha en bil. Tjejer får nöja sig med mindre. Svenska Fotbollsförbundet säger inte någonting. Damfotboll är inte lika viktig för svensk fotboll som herrarna. Det är ju herrfotboll som säljer. Hennes farbror förklarade vid annandagsmiddagen att det ju faktiskt handlar om den kommersiella potentialen. Tjejerna får faktiskt ge sig. Det går inte att jämföra eftersom killar är bättre på fotboll. Varför ska det hela tiden pratas om jämlikhet i allt? En del grejer är ju faktiskt killar bättre på. Det handlar ju om muskler och sånt. Typ fotboll.
Hon förstår att hennes idol faktiskt tycker att hon aldrig kan bli lika bra oavsett hur mycket hon kämpar. Hon minns vad hon läste på Twitter när damerna spelade VM. Hur de blev kallade feta kossor och dåliga. Att det inte borde visas på TV. När hennes släkt pratar fotboll så pratar de bara med hennes äldre bror som också spelar. Om hon försöker säga något så lyssnar de sällan.
Hon börjar fundera på om hon har lust att fortsätta spela fotboll. Blir så mycket med åkandet, och dåliga tiderna för träning. Hon måste ju hinna med skolan. Hon kommer aldrig ändå att få någon uppskattning för det. Så kanske hon slipper att få gliringar från klasskompisar om att hon gillar fotboll. För fotboll är ju ingen ”tjej-grej”. Det lär ju inte bli enklare nu efter att Zlatan sagt att han inte vill jämföras. Att det inte går att jämföra.
Uppdatering:
Först och främst. En del aversionskommentatorer menar att texten ovan inte är något värd eftersom flickan är en fiktiv person. Well – även om flickan inte finns (nej, det är inte min dotter; henne räddade musiken från sporten för några år sen) så finns flickan överallt. Prata med tjejer som spelar fotboll lite längre upp i åldrarna, fråga dem vad de känner inför att hela tiden komma på undantag. Och vad de tycker om att en av landets största stjärnor väljer att inte vilja jämföras genom att skämmas över att bli jämförd med dem som är ”sämre”.
Jag är förstummad över vilket hat som kritik av Zlatan kan generera. Och hur män som gillar fotboll och Zlatan anser det ok att han säger såna här saker. Att det är sant. Att damfotbollen är mindre värd(efull).
Några som skrivit mer om det är Johanna Frändén: en av Aftonbladets fotbollsexperter, Anja Gatu menar att det är en sorglig historia. Gunnar Berghdahl tittar på Zlatans egocentrism. Henrik Rydström om att det här påverkar mångas redan sunkiga åsikter. Johan Orrenius skriver om intervjuns kvalitet. Kristoffer Bergström ifrågasätter tanken att endast monetära värden styr vad som är ”bra”. Olof Lundh ger sig på SvFF.
Uppdatering:
Zlatan skämtade om cykeln. Och kritiken var mot media. Eftersom det var ett skämt så är det alltså ok? Det tog honom ett och ett halvt dygn att få ur sig en ursäkt? Krishantering 101 får nog bli nyårspresent till Zlatan. Plus att ursäkten känns väldigt halvhjärtad:
Cykeln var ett skämt, om än dåligt, mellan mig och journalisten och jag utgick ifrån att han förstod att det var ett skämt. I tryck blev det inte riktigt lika kul. Det var inte min mening att trampa någon på tårna”
”Trampa på tårna”? Det skulle möjligen kunnat vara ”göra någon ledsen” eller ”dissa någon” men att trampa någon på tårna är att egentligen ha rätt. Antar att vi nu får en strid ström med män som förklarar att ”det var ju bara ett skämt – får man inte skämta i DET HÄR JÄVLA LANDET LÄNGRE” och ”han bad ju om ursäkt, sluta tjafsa. Han dissade inte damlandslaget (fast de är sämre och de ska sluta gnälla och det går inte att jämföra eftersom herrfotboll är mycket roligare att se på och mycket bättre).
The post När Zlatan dödade en dröm appeared first on Deepedition.