Jag fyller 48.
Inget är som det varit.
Igen.
Och samtidigt precis som allt senaste åren.
Imorgon blir precis samma morgon som alla andra.
Imorgon blir precis samma kväll som alla andra.
De där hacken i tiden i min vardag har på många sätt försvunnit.
Samtidigt så har det hänt så mycket. Senaste åren.
Hack i själen, hack i hjärtat, hack i intellektet.
Det är sorg i firandet. Det är en tår mitt i skrattet.
Jag blir precis dubbelt så gammal som jag trodde jag skulle bli när jag var ung.
Jag överlevde överlistade övervann. Övergreppen, demonerna, sjukdomen.
Sjuåringen som fick plocka upp spillrorna där på gräsmattan och där på korkmattan.
Snart återvänder jag dit jag ville ta mig ifrån. Dit där jag vet att historien sitter i väggarna.
Dit där jag levde 17 år och dit jag inte varit på 17 år.
Jag börjar om. CTRLALTDEL. Omstart från roten.
Driver ut historien. Kastar ut det gamla. River historien från väggarna.
Jag fyller 48.
Allt är förändrat. Jag är på väg tillbaka. För att än en gång lämna.
Återigen.
