det går inte att andas kippar
tusen varelser rör sig under skinnet
det kliar det bubblar det rör sig
och du vet att det är så men det är inte så men det är så
det är det omänskliga
varje andetag som taggar rakt in i lungorna
det sitter en osynlig flodhäst på ditt bröst
och tunneln du ser tar liksom aldrig slut
varje muskel fylld av adrenalin varje muskel bristningsgränsen
det är det omänniskovärdiga
det tjuter tjuter tjuter inne i skallen
en vinande kompakt tystnad som låter
hjärnan springer maraton och står still i sin vilsenhet
smärtan smärta snärtar
men där bakom
efter alla år
så vet jag att
det finns liv
men där efter
efter alla år
så vet jag att
det finns ljus
bara man står ut
bara man ser till att ta
en dag en timme en minut
sekunden i taget