När jag insåg att Fredrik Wass tänkte dra igång ännu ett år av Blogg 100 så kände jag att det skulle ju inte fungera. Min och Sarahs vår är fullsmockad med jobb + att jag också börjat att jobba på Uppsala kommun.
Förra året nådde jag inte ända fram. Det intressanta med det året var att jag testade ett antal andra bloggplattformar. Den jag älskade mest var Medium. Och jag fick åter bevis på att vi, trots att techvärlden blir mer och mer lik den vanliga industrivärlden, ännu inte kan lita på att tjänster består: i november las Jux ner vilket innebär att de bloggpostningar jag skrev där är försvunna.
Jag inser samtidigt att jag läser extremt mycket färre bloggar idag än förut. Jag rensade ur min Feedly ikväll – och insåg också att många bloggar som jag läst inte uppdateras alls. Bloggen är inte död men har förändrats väldigt mycket. Idag är det mest intressanta inom företag och tjänster: där lever och frodas den, respektive inom vissa intresseområden.
Samtidigt finns det något i det som gör det svårt för mig att låta bli att ändå fundera över det – att kanske köra ett år till. Bloggandet är en viktig del av det jag är: det är snart femton år av livet där jag bloggat.
Dock väljer jag en lite annan approach. Säkert inte comme il faut men strunt samma: eftersom jag precis valt att börja på riktigt försöka att förstå Snapchat så tänker jag verkligen satsa på att köra #snapchat100. Man får väl se det som någon sorts spin off på Blog 100. Eller att jag bara försöker sno en idé.
Varför får jag för mig nåt sånt? Dels för att jag gillar tanken att det jag skapar – om det är bild på vardagen eller en viktig tanke är förgängligt. Det är mot allt man ska tänka när det gäller såväl branding, SEO och generellt hur vi som människor gärna bygger monument över oss själva. Med Snapchat är det bara en enda lång tillfällig konversation.
Det är realtid på riktigt. Det finns inget förut och inget sen utan bara ett just nu (24 timmar). Så till skillnad mot andra som kommer ha 100 bloggposter, som tickar in Google-juice och allt sånt så kommer jag efteråt ha exakt ingenting kvar av det jag producerat. Det är skrämmande, lite snett och faktiskt ganska uppfriskande.
Plus att jag själv ibland kan känna att jag lite glömmer bort att faktiskt ha roligt när jag använder sociala medier. Det blir lätt allvarligt: för det är mitt jobb och det är ofta så att jag hela tiden håller på att analyserar. Snapchat är underhållande. Det är rätt fult. Och det går inte att göra nåt jätteproffsigt utan det är faktiskt helt enkelt ganska befriande kul.
Så vill ni följa med på den resan: följ mig på Snapchat. Såklart heter jag deeped där.