Det pågår en ganska markant digital backlash. I våra spaningar har jag och Sarah sett den komma under ett antal år. Det handlar om skärmtid, handlar om trötthet på sociala medier och generellt att skylla allt på sociala media som egentligen handlar om människors beteenden.
Det finns många sätt att försöka förstå den på. Självklart finns det ett antal parametrar:
- ren teknisk Luddism: att teknik generellt är farligt, förändrar det självklara och förstör både människa och samhälle – och ska i så liten grad som möjligt påverka vårt liv.
- luddismen handlar inte sällan också om rädsla för det nya: till stor del konservatism men lika mycket okunskap om vad det nya handlar om.
- i detta finns också en syn på världen som något som är rent och där allt som inte är ”naturligt” är otäckt; en modern Rousseau-tanke. Det som är därför är icke-naturligt blir också okänt och inte passar in i ens världsbild blir automatiskt ondskefullt.
- och självklart ingår den grundläggande rädslan för det okända och en aversion mot förändring. Vi har alltid varit sociala på ett visst sätt och förändringar i detta gör oss osäkra.
Men en viktig parameter är också den maktförskjutning som skett:
- de som tidigare haft tillgång till kanaler (media, politiker, osv) för att beskriva och påverka världsbilden plötsligt får konkurrens om den makten, och i många fall blir av med den.
- men också generell maktförskjutning från den som är bra på att vara social till den som är bra på att argumentera och hantera teknik.
Det kan också i vissa fall finnas en backlash bland de personer som är early adopters. Det kan handla om en mättnad – man har hållit på länge och det blir till slut något som blir ett krav snarare än en njutning. Men också att man söker något nytt som känns fräscht och spännande: man är ju early adopter.
Men det kan också finnas en besvikelse: vi satsade på det nya och det skulle förändra världen, skapa en bättre demokrati, ett annat samtal. Det blev inte så i första anblicken: det nya samtalet kan kännas ännu mer hårt och otillgängligt, delningsdemokratin blev Uber-kapitalism, världen ville inte förändras utan stretar snarare åt ett konservativare håll, internet som öppnade världen innebar samtidigt en opinionssvängning mot en mindre öppen attityd mot ”de andra”.
Allt detta är självklart delar varför vi ser en så markant och stark digital backlash som nu sipprar in i våra feeds och där personer som vi inte anat skulle börja tycka illa om sociala medier nu börjar backa. Addera till detta att ett antal stora medier kämpar för sin existens och pekar ut de stora nätverken som samhällsfiender så har vi en rejäl mix.
Men det finns en ytterligare parameter som också kan förklara den långa digitala backlashen – och kanske den seghet och det motstånd som vi mött genom åren. Den hänger ihop med parametern om maktförskjutning men är mycket mer genomgripande.
När Avicii hade tagit livet av sig skrev Alexander Stutterheim en uppdatering som triggade några tankar som sedan fortsatt rota i mitt huvud. Han skrev:
”A genious introvert in a crazy extrovert world is gone”.
Jag själv skrev nåt typ ”ännu en introvert blir offer för en extrovert värld”. Det hela hänger självklart ihop med diskussionen om depression och utmattning för personer som hela tiden måste leverera. Men det är ändå en lite annan diskussion.
Det här gjorde att jag började fundera mer över introversion och extroversion. Kan det finnas förklaringar till backlashen och aversionen mot digital utveckling? Skärmtid, elöverkänslighet, strålning, sociala medier som ska skapa depression, Facebook som det onda oavsett vad de gör, näthat och porrfilter. Allt detta kan självklart ha grund i de parametrar jag pekade på ovan men jag saknar ändå någon sorts övergripande drivkraft. Vad är det som gör att det finns så otroligt starkt motstånd och en nu stark backlash?
Kan det vara att det faktiskt är så att den extroverta världen nu tappat sin makt och det är introverta som börjar att ta makten?
Om vi tar skärmtid och sociala medier så är argumentet ofta att man borde prata med varandra ”på riktigt”. Det argumentet bygger på att man förlorar nåt när man inte möts ”IRL”, att det finns ett oavvisligt värde i att ”mötas öga mot öga”. Det kan säkert vara så men det finns ingen som helst grund i vetenskapen om det. Vi människor är sociala varelser ja, vi behöver social interaktion. Men det finns inget som säger att den måste vara fysisk/analog. Däremot är det ett självklart beteende som hos den som är extrovert och har ett stort värde för den extroverte. Ett fysiskt eller analogt är synkront. Informationen delas i realtid och ett extrovert beteende triggas av det. Det ger ”energi” att träffa personer IRL.
Tänk bara hur normalt vi anser att någon säger ”åh jag får så mycket energi av att träffa bra människor”. För en introvert är det ungefär som att prata ett främmande språk.
För en introvert är det många gånger tvärtom; att behöva vara synkront social dränerar energi, det innebär att man behöver hela tiden analysera och skapa modeller i realtid för att samtidigt kommunicera dem. Det handlar inte om att en introvert är sämre på sociala kontakter – men däremot sämre på synkronicitet.
Men eftersom vår värld är byggd på synkronicitet – dels för att det inte funnits primära kanaler som varit asynkrona (brevskrivande det enda) så är också det normala, det självklara just det som passar den extroverta människan. Det normala är att umgås öga mot öga. I en realtid där synkron information utbyts. Det innebär samtidigt att det adderas ett värde i att mötas fysiskt vilket antingen innebär stora kostnader för resor eller att man behöver hantera en situation där söker den minsta gemensamma nämnaren, väljer och väljer bort i sina egna åsikter och beteenden för att jämka i det sociala och på det sättet skapar ett flöde av informationsutbyte som inte förstör mötet och synkroniciteten.
Skärmen i sig kan både vara synkron och asynkron men den har tillsammans med sociala medier, sms, webbforum och mail inneburit att det asynkrona mötet blivit möjligt. Den introverta kan styra och därmed minska energidränaget. Det som vi förut endast hade i brevskrivandet vilket innebar långa ledtider men idag finns det en helt annan möjlighet att styra dessa. Skärmen blir därmed ett hjälpmedel istället för ett avstånd för den som är introvert. Sociala medier och webben innebär också att vi inte längre är utlämnade att vara sociala utifrån den minsta gemensamma nämnaren utan kan vara sociala utifrån helt andra parametrar: intressen, åsikter. Vi kan söka den största gemensamma nämnaren och många gånger strunta i de andra.
Det som skärmarna innebär är att de förut gemensamma sociala beteenden som ansågs som självklara, önskade och därmed också efterfrågade ruckas rätt rejält. Samhället som byggts på dessa förändras vilket skapar oförmåga att förstå och rädsla inför att inte längre ha en självklar karta hur den sociala interaktionen ska ske. För extroverta som alltid haft fördelen av detta. Och det är här som hela maktförskjutningen kommer in.
Den självklara hegemonin mellan de extroverta och introverta börjar att gå sönder. De extroverta har haft makten genom att vara framgångsrika i att bygga synkrona sociala kontakter; och i detta blivit de som väljer om en introvert människa får vara med eller inte. Tänk skolgården, tänk coola gänget. De digitala möjligheter som skapats gör att en introvert kan bli social genom asynkron kommunikation, det behövs inte längre att försöka ordna runt den minsta gemensamma nämnaren och energidränaget kan kontrolleras. Det innebär att den tid som den extroverte använder för att bygga den sociala interaktionen kan användas för att förfina och utveckla själva innehållet. Den introverta blir i den asynkrona kommunikationen mer intressant, mer smart och får ett högre värde. Det är inte längre säljaren som är stjärnan utan den som skapar produkten. Det är inte längre den som visar upp det färdiga som är hjälten utan den som berättar om hur och varför den blivit till.
Så plötsligt har vi en situation där en värld som varit trygg och säker för den som är extrovert börjar förändras, där förutsättningarna ruckas och där den mellanmänskliga regelboken sakta skrivs om. Den mellanmänskliga kontakt som alltid setts som värdefull tappar i värde, de sätt som vi sett om normala att umgås blir inte de enda gällande sätten. Personer som förut mest höll sig för sig själva, var tysta och inte hade någon plats i samhället är de som idag styr: en av de mest introverta personerna satt inför amerikanska kongressen och förklarade hur han byggt ett företag och ett socialt media som gör att vi är sammankopplade på ett helt nytt sätt. De extroverta är rädda för Mark och alla de andra introverta som nu plötsligt tar plats på scenen. För de kan styra och hantera kommunikationen.
Den digitala backlashen handlar inte om att något är fel utan att något nytt håller på att bli rätt. Det en reaktion på en revolution och en ganska stor samhällsomvandling som inte bara ligger på ytan utan lika mycket förändrar hur vi ser och hur vi är sociala. Det är en del av den strid som det synkrona samhället försöker vinna gentemot det nya asynkrona samhället. I många år har nördarna skrattat hela vägen till banken. Nu är det också nördarnas sätt att vara sociala som kommer vara det normala.
Länkar för mer läsning:
7 reasons why introverts now rule the world
I’m sick of our culture’s bias against introverts
Here’s what introverts are annoyed about with extroverts